Ab Imo Pectore

Filmer betyder mycket för mig och mitt liv. De har gett mig många tankeställare, fått mig å skratta när jag mått fördjävligt (tänk radioreklamsuttal) och gråta när man känner att man måste men bara inte får ut det. Å just nu har jag sett Dumpa honom (He's not that in to you) å den fick mig verkligen å tänka. Såg den för ganska länge sen och den har hjälpt mig. För kanske något år sedan var jag besatt av giftemål, jag var bara tvungen till det. Å det kändes på sätt å vis att när Andreas inte ville det, inte kände sig beredd eller ens önskade gifta sig i framtiden som att han inte ville vara med mig i framtiden. Hur kunde han vilja ha en framtid med mig när han inte ens kunde gifta sig med mig var min tanke. Sen såg jag filmen. Å den fick mig att förstå så mycket om mig själv och mina önskningar. Den fick mig att inse hur lite ett bröllop skulle betyda för mig. Den gav mig tanken:"är jag hellre med en person som älskar mig och gör allt för mig, hjälper mig, har sett mig som värst men bara hjälpt och fortsatt älska mig eller vill jag ha ett giftemål?". Andreas är min kärlek, han har varit det i över åtta år nu. Jag tror inte det kommer ändra sig inom en snar framtid..varför skulle det då vi år efter år bara bygger på vår relation, känner varandra lite mer. Jag hade turen som fann min själsfrände när jag var 16. Jag tror att skulle det någonsin ta slut mellan mig och Andreas så skulle jag nog ändå inte kunna leva utan honom, han är min bästa vän, personen som jag säger nästan allt till. Den enda som kan orka med att bo med mig, tror inte det finns så många fler :P hahaha Ibland tänker jag att Andreas är belöningen jag fått för den inte lika trevliga starten jag hade på mitt liv. Han är nu den enda karln förutom kanske min morbror(ingifta), bröder och kusiner som jag faktiskt till fullo litar på. Nu har jag bara ett litet krav på karln förutom kanske å leva å älska med mig :P haha. I framtiden vill jag ha barn, det är det enda jag inte kommer rucka på, det enda jag inte vill leva utan. Å jag har kravet på honom att så fort han kommer på att han inte vill ha barn så ska han säga det till mig. Sen får jag ta beslutet hur det blir. Men jag tror inte det kommer bli någon dramatisk situation :P Jag tror att när han känner sig redo så kommer vi bli underbara föräldrar till en liten knodd. För jag har också känslan att det är HAN jag vill skaffa barn med, jag kan inte se någon annan än HAN som far till mina barn. Vi har så otroligt lika tankar på uppfostran, på hur barn ska ha det. Nä kärlek kan leda en till konstiga ställen, som i mitt fall till en liten ort i Malmö :P hahah och nu ska jag iväg å handla massa konstiga saker på biltema :P
Varför säga till dina kära hur du känner i morgon? I morgon kanske inte kommer...