Ab Imo Pectore

I morse så ringde telefonen, det var min mamma som berättade att en vän till familjen hade dött. Hon dog igår kväll, min kusin hittade henne när han skulle lägga sig. Å det är så sjukt, hon var under 60 vet inte exakt hur gammal hon var. Så går hon bara och dör...å jag bara satt å grät i telefon, å sen när jag pratat färdigt med mamma. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen..ungefär som alltid när det händer skit. Vill bara gömma mig i skogen eller något. Men så kom en tanke i mitt huvud, jag drar till stallet! Sagt och gjort drog jag dit, Andreas åkte å träna. Var där i ett par timmar och såg på ponny dressyr, sen åkte jag en snabbis till Jägersro och sedan tillbaka till stallet och kolla lite mer innan jag träffade Emelie. Det fick mig att tänka på något annat. Tankarna som snurrade i mitt huvud när jag var i jägersro var:
-"Jag har inte tröstätit, inte tröstsupit eller tröstshoppat. För jag vet att man inte ska göra sånt för det gör inte saken bättre, men man mår ju bättre för tillfället..vad sjutton ska få mig å må bra då?"
Men nu har jag hittat vad som får mig att må bra. Vad som kan trösta mig när jag mår skit. Hästarna! När jag träffade Emelie så kände jag mig fortfarande nere, försökte dra upp mig..lyckades ta isät och ihop ett träns på under 2 minuter. Men sen började vi med borstningen. Något mer avslappnande har jag nog inte varit med om. När jag stod där och borstade så kände jag en sån otrolig ro. Så nu vet jag hur jag ska hantera min sorg på ett mycket bättre sätt än tidigare.

Men sorgen finns fortfarande kvar men den känns hanterbar.

Nej min kärlek och mina tankar går till underbara Birgitta idag..för alltid älskad för alltid saknad!


En låt jag inte klarar av att lyssna på själv men jaaa...