Ab Imo Pectore

Mmm så var det för mig aldeles nyss. Satt och tittade på Paranormal Activity. Å den va riktigt skrämmande och bra. I slutet satt jag och grävde in fingrarna i Andreas hand. Han sa inte att det gjorde ont så han var stark för mig :P
Men få filmer får mig riktigt skrämnd nu för tiden. Kanske beror det på att jag sett väldigt många och de flest med Andreas som jämt ska skratta och berätta hur det är. Men jag har lärt mig några knep om man ser på en skräckfilm å man inte riktigt klarar av det längre.

1. Håll för öronen. Saker blir inte lika skrämmande utan ljudet.
2. Blunda. Du kan inte se vad som händer och då kan de inte skrämma dig.
3. I värsta fall gör båda, du varken ser eller hör och tur nog så kan man än så länge inte känna filmen!
4. Eller så kan du få låna min kära sambo Andreas, då lovar jag att han kommer analysera sönder filmen så du aldrig blir rädd för den igen.



(Andreas inlägg: Sämsta komedin EVER!!!) :P

Sitter å tittar på Jon & Kate plus eight och i dagens avsnitt så ska de lära sig simma. Visserligen lärde jag mig simma med min familj och sedan i skolan så skulle man ju mest göra prov och visa att man kunde simma. Men jag har ju också utbildat mig till simlärarassistent och haft ett antal lektioner med barn som ska lära sig simma, som är rädda för vattnet osv. Å jag måste säga att om alla simlärare gör som i det avsnittet förstår jag varför det är många som inte kan simma. Med barn vad jag har lärt mig e det bästa sättet att lära sig simma är genom lek. Får man barnen att leka tillsammans blir det så mycket lättare och går fortare. Jag har sett barn gå från att knappt vilja gå ner i vattnet till att stoppa hela huvudet under vatten på mindre än 8 ggr. Jag har även lärt min lillebror att simma. Stackarn hade oturen att jag flytta hemifrån relativt tidigt. Valde att inte vara hemma så mycket innan jag flyttade hemifrån så han kunde inte simma vid 12 års ålder. Efter en lektion med mig kunde han iaf simma under vattnet och våga vara på den djupa delen. Det finns ju en bra anledning till varför barn lär sig simma under vatten lättare än över å det har helt att göra med tyngdpunkten i kroppen. Som en bebis så är ju huvudet väldigt tungt jämfört med kroppen. I vattnet så hjälper vattnet till att jämna ut tyngden och ovanför vattnet är det musklerna som hjälper.
Att jag har utbildat mig, inte bara till simning utan även babysim har gett mig beslutsamheten att mina barn ska definivt gå babysim och bli vattenvana tidigt för det hjälper så otroligt mycket när de blir äldre.

Så föräldrar - om inget annat hindrar - GÅ PÅ BABYSIM OCH SIMSKOLA MED ERA BARN :D

Ja ni som känner mig vet hur mycket jag älskar att städa, det är ju det bästa i livet..eller inte! Men nu ska jag försöka mig på att städa en timme om dagen, tänker ställa klockan tom å se hur det går. Så nu slänger jag på lite bra musik och kör hårt!

Jag fick ett tips på ett av mina tidigare inlägg när det gäller mina vader. Det var hopprep. Om hopprep kan få mina vader att minska så se mig som hopperska. Ska se om jag har ett hopprep i garderoben. Det var ett måste när man träna handboll :P
 

Har ni några andra tips till mig? Som sagt är vaderna min största problemzon iom det är området som jag inte får ned.

Sen skulle jag också behöva lite tips för oss glasögonbärare. Jag får såna där tråkigt röda märken på näsroten. Någon som har en idé över hur man får bort det eller kan sminka bort det?

Känner mig lite speciell, i de flesta andra bloggar får läsarna tips, i denna får jag :P men kan ju dela med mig av de tips jag får :D

Endast söndagen då när Tobbe Larsson har en hel eftermiddag full av roligheter!!!




Måste jag få med mig hela familjen Myrman och Jessica så man kan vara med på hästarnas eken cup, vad jag tror det är iaf :P



Fälttävlan i stan fan va kul det kommer bli!!! :D



Här ska jag förhoppningsvis fixa en överaskning till Jessica. Ett måste! Ska även gå på Monster Jam men det har inte så mycket med hästar att göra förutom hästkrafter i motorn :D hihi

Vad har du som läsare för planer, jag vet att det är iaf några som läser... :D

Okey hur många gånger har du suttit å sett på en gammal serie eller film å så e de där, du känner igen ansiktet men vem fan är det!?! Du känner igen rösten, försöker placera det. Ibland kommer man på det direkt, ibland kan det gå hela avsnittet å ibland ett par dagar. Har man inte lust å vänta så söker man upp det. I dag satt jag å titta på Beverly Hills (ser fortfarande å de är de gamla goda avsnitten) å så är man där. Brandons chef, mörkhyad kille, känner fan igen det, hör honom prata..å så klickar det till. DET ÄR JU HAN I GREY'S!!!
Å för er som inte är snabba med att komma på vem det är eller vill veta mer om människan så rekommenderar jag www.imdb.com. En underbar sida :D

vi sa att det var Tessan som ville att han skulle bada men han ansåg fortfarande att det var vi som tvättade honom.

Ibland är han riktigt bra å ha, som när en fluga irriterar. Dock var detta ett ganska långsamt sätt att fånga flugorna, men de överlevde inte...

Som några nära vet så har vi två bilar som vi kör. Förut var det 406:an och Bettan (Fjorden). Nu har vi 406:an och Bippern. Men det finns vissa besvärliga ting med att köra två bilar. För det första så eftersom man är två som kör så behöver man ju ändra stolinställningen ganska ofta. Speciellt då jag inte är världens längsta människa som finns. Sedan har vi grejen att ställa in sig till bilen. Mellan 406 och Bettan så var det att då Bettan var äldre så kunde man vara tvungen å gasa när man startade henne, lite för att sätta igång henne. Detta fick man DEFINITIVT inte göra med 406, då kunde det säga PANG :D Sedan var det ju skillnaden i körstil. Med 406 kan man acca väldigt bra på kort sträcka. Du gör 0-100 riktigt bra. Medans med Bettan var man tvungen att planera. Ge sig längre tid på accen samt köra länge på växlarna så hon kom upp och mådde bra. I utseende var de ganska lika förutom någon skillnad i nummerserierna. Sedan har vi ju nu Bippern. Bippern är en diesel så redan det blir ju lite intressant. Man måste tänka på det varje gång man tankar, vilken bil har jag nu? Den är sämre på att acca än vad Bettan va. Men så kommer vi till problematiken till varför detta inlägg skrivs. På Bippern gentemot 406, två stycken Peugeot bilar så pekar pilen för bensintanken åt olika håll!!! Kom hem efter en helg körandes med Bippern, skulle sätta mig och köra 406 trött och stressad, skulle på intervju och ser att tanken nästan är tom. WTF! Så jag tar mig till intervjun, hoppas det gick bra men irriterad över några felsvar. Åker för att tanka. Å skiten håller på å bråkar, säger att den inte får i mer, spottar ut lite. VA FAN! Skitirriterad sätter jag mig i bilen och ska åka hem förbannad å tänker att nu jäklar får Andreas fixa den nedrans bilen som han inte ens kunde bemöda sig att tanka. Sen börjar jag tänka. Tittar på mätare....
JODÅ som du kanske redan räknat ut, bilen var ju fulltankad! Jag var så sjukt insatt på Bippern som räknar åt andra hållet att jag skulle trycka i bensin som inte fick plats. Ne ibland fungerar det inte riktigt i huvudet och att ha två bilar :P


Älskade Bettan - Världens bästa bil!

För några dagar sedan föddes en liten flicka. En söt och go tjej med en otroligt stolt mamma. Jag tänker inte dra historian om denna men jag kan säga att denna lilla flicka är en gudagåva för sin mor. Mamman heter Dolce Vita och hon lever på Hagård Hästgård. Dit ska jag åka på lördag och jag har längtat så efter denna färd. Förutom att få vara i närheten av de goda varelser som hästar är ska jag även få umgås med Jessica, Malin och resten av den underbara familjen där. Det var diskussioner på Hagårds blogg om vad flickebarnet skulle heta men efter noga övervägande så valde Malin mitt förslag. Det blev alltså en Fiero girl = Stolt flicka på italienska. Å passar inte det, mamman är stolt och denna vackra lilla fuxflicka är guld värd!

Gå gärna in och kolla på sötnosen i bloggen och se runt lite på hemsidan med, finns mycket intressant.

 <--klicka på bilden för länk

Jag sitter och funderar på två blogginlägg till följd av de senaste dagarna..vi får se om jag får för mig att skriva dem..iaf nu ska jag se klart csi sen blir det sovadax förhoppningsvis, igår låg jag och vred mig i flera timmar innan sömnen kom, fy fan för denna halsochnäsförkylning, sure rinner inte men trycker som f*n.
Nej puss mina kära, ni vet vilka ni e :D

I morse så ringde telefonen, det var min mamma som berättade att en vän till familjen hade dött. Hon dog igår kväll, min kusin hittade henne när han skulle lägga sig. Å det är så sjukt, hon var under 60 vet inte exakt hur gammal hon var. Så går hon bara och dör...å jag bara satt å grät i telefon, å sen när jag pratat färdigt med mamma. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen..ungefär som alltid när det händer skit. Vill bara gömma mig i skogen eller något. Men så kom en tanke i mitt huvud, jag drar till stallet! Sagt och gjort drog jag dit, Andreas åkte å träna. Var där i ett par timmar och såg på ponny dressyr, sen åkte jag en snabbis till Jägersro och sedan tillbaka till stallet och kolla lite mer innan jag träffade Emelie. Det fick mig att tänka på något annat. Tankarna som snurrade i mitt huvud när jag var i jägersro var:
-"Jag har inte tröstätit, inte tröstsupit eller tröstshoppat. För jag vet att man inte ska göra sånt för det gör inte saken bättre, men man mår ju bättre för tillfället..vad sjutton ska få mig å må bra då?"
Men nu har jag hittat vad som får mig att må bra. Vad som kan trösta mig när jag mår skit. Hästarna! När jag träffade Emelie så kände jag mig fortfarande nere, försökte dra upp mig..lyckades ta isät och ihop ett träns på under 2 minuter. Men sen började vi med borstningen. Något mer avslappnande har jag nog inte varit med om. När jag stod där och borstade så kände jag en sån otrolig ro. Så nu vet jag hur jag ska hantera min sorg på ett mycket bättre sätt än tidigare.

Men sorgen finns fortfarande kvar men den känns hanterbar.

Nej min kärlek och mina tankar går till underbara Birgitta idag..för alltid älskad för alltid saknad!


En låt jag inte klarar av att lyssna på själv men jaaa...

Nu är däcken bytta så sommaren kan komma...typ nu? *väntar*
Nja fint väder är det iaf idag, förutom blåsten som tydligen är givet så fort det blir fint väder här i Malmö...det är ju ingen som installerat berg här :P
När det gäller däckbytet så har jag och Andreas i allafall ett ganska bra system med att han byter själva däcken och jag servar honom med resten..så man blir ju smutsig..så nu ska jag tvätta pannan sen blir det åktur till Center syd för lite shopping :D BYEBYEBYEBYEBYE :P
 <-- Jag

Filmer betyder mycket för mig och mitt liv. De har gett mig många tankeställare, fått mig å skratta när jag mått fördjävligt (tänk radioreklamsuttal) och gråta när man känner att man måste men bara inte får ut det. Å just nu har jag sett Dumpa honom (He's not that in to you) å den fick mig verkligen å tänka. Såg den för ganska länge sen och den har hjälpt mig. För kanske något år sedan var jag besatt av giftemål, jag var bara tvungen till det. Å det kändes på sätt å vis att när Andreas inte ville det, inte kände sig beredd eller ens önskade gifta sig i framtiden som att han inte ville vara med mig i framtiden. Hur kunde han vilja ha en framtid med mig när han inte ens kunde gifta sig med mig var min tanke. Sen såg jag filmen. Å den fick mig att förstå så mycket om mig själv och mina önskningar. Den fick mig att inse hur lite ett bröllop skulle betyda för mig. Den gav mig tanken:"är jag hellre med en person som älskar mig och gör allt för mig, hjälper mig, har sett mig som värst men bara hjälpt och fortsatt älska mig eller vill jag ha ett giftemål?". Andreas är min kärlek, han har varit det i över åtta år nu. Jag tror inte det kommer ändra sig inom en snar framtid..varför skulle det då vi år efter år bara bygger på vår relation, känner varandra lite mer. Jag hade turen som fann min själsfrände när jag var 16. Jag tror att skulle det någonsin ta slut mellan mig och Andreas så skulle jag nog ändå inte kunna leva utan honom, han är min bästa vän, personen som jag säger nästan allt till. Den enda som kan orka med att bo med mig, tror inte det finns så många fler :P hahaha Ibland tänker jag att Andreas är belöningen jag fått för den inte lika trevliga starten jag hade på mitt liv. Han är nu den enda karln förutom kanske min morbror(ingifta), bröder och kusiner som jag faktiskt till fullo litar på. Nu har jag bara ett litet krav på karln förutom kanske å leva å älska med mig :P haha. I framtiden vill jag ha barn, det är det enda jag inte kommer rucka på, det enda jag inte vill leva utan. Å jag har kravet på honom att så fort han kommer på att han inte vill ha barn så ska han säga det till mig. Sen får jag ta beslutet hur det blir. Men jag tror inte det kommer bli någon dramatisk situation :P Jag tror att när han känner sig redo så kommer vi bli underbara föräldrar till en liten knodd. För jag har också känslan att det är HAN jag vill skaffa barn med, jag kan inte se någon annan än HAN som far till mina barn. Vi har så otroligt lika tankar på uppfostran, på hur barn ska ha det. Nä kärlek kan leda en till konstiga ställen, som i mitt fall till en liten ort i Malmö :P hahah och nu ska jag iväg å handla massa konstiga saker på biltema :P
Varför säga till dina kära hur du känner i morgon? I morgon kanske inte kommer...